Köldhål

17 grader kallt i svackorna vid Salems kyrka. Det är alltid kallast där. Vintern har börjat få grepp om oss och jag som började gå och hoppas på vår nu. Det är lite intressant att studera köldhålen nu när man har termometer inbyggd i bilen. Kommer man utanför tätorterna kan man se att det nästan aldrig finns någon gammal bebyggelse i svackorna där de riktiga köldhålen finns. Förr kunde man välja med viss omsorg var man ville bygga sitt hus. De flesta i trakten hade nog ganska klart för sig var man inte skulle bygga hus med tanke på exempelvis dimma och kyla. Det fanns säkert alltid någon i trakten som kunde ge råd om var det var bäst att placera sitt hus och varför vissa platser borde undvikas. En del kanske inte hade några val med tanke på att de bara ägde en markplätt som ingen annan ville ha, men om man hade valmöjligheter så hamnade nog husen ganska rätt. Med tanke på att det kan skilja nästan 5 grader mellan köldsvackan och skogsdungen några hundra meter bort så hade det en ganska stor betydelse för hur mycket ved man var tvungen att hugga för att värma huset.

Idag bygger vi nästan var som helst, bara vi inte har någon granskogsbarriär i nacken. Ingen frågar några grannar innan man drar igång sitt gröna-vågen projekt, var man borde bygga. Bonden som bott där i generationer skakar på huvudet, men bryr sig inte. De nya grannarna kommer säkert ändå att förakta hans sätt att bruka jorden och att han borde byta ut traktorn mot hästar. En tydlig trend är att det ska finnas kvällssol hellre än morgonsol numera. Jämför man hus byggda på 40- och 50- talet så har jag en känsla av att man tittade mer på morgonsol och söderläge än kvällssol. Trendbrottet idag kan kanske bero på att nästan alla förvärvsarbetar och att det blir på kvällarna när den obligatoriska grillen ska tändas som man vill ha sol. Förr värdesatte man kanske att få läsa tidningen med en kopp kaffe i morgonsolen, mer än kvällssolen. Lustigt hur våra beteenden kan förändras. Jag vet kompisar vars föräldrar valde bort sjötomter på 50-talet när de köpte sommarstugetomt, därför att det drog så kallt från havet. Prismässigt skilde det ingenting, men idag är skillnaden sådär 300 % till sjötomtens fördel och barnen tycker att föräldrarna drog en riktig nitlott. Egentligen hade nog föräldrarna helt rätt, sjötomter på våren kan vara för jäkliga, men marknaden har en annan åsikt. Även staten förstärker den åsikten genom att förbjuda byggnation vid vattnet, det måste göra det särskilt attraktivt att få äga ett stycke mark just där.

Det kändes enklare förr. Jag träffade en gång en f.d. spårvagnsförare som hade vandrat i Årefjällen på 50-talet och blivit helt betagen av utsikten från en liten platå på Åreskutans sluttning. Han vandrade helt sonika ned till en gård i dalen och frågande om bonden ägde den delen av berget (vilket han gjorde). Efter någon timmes diskussion hade han köpt en bit mark av bonden och två år senare hade han byggt upp ett litet knuttimmerhus på sin platå. Huset han hade hittat övergivet några mil bort och låtit frakta dit som timmerstockar, vintern innan. När huset var klart satte han ut en skylt i snön ”våfflor” och turisterna började hitta dit. Han sa upp sin anställning i Stockholm och lyckades så småningom utveckla Buustamon som stället heter, till en av fjällvärldens populäraste krogar. Den gamla ursprungliga byggnaden kan man fortfarande se spåren av, men annars är det mesta nytt och dyrt.

Boby Ulf