Museum eller spjutspets

Var några dagar och hälsade på sonen i Rotterdam i förra veckan. Var också inbjuden att delta i en konferens kring social housing. Rotterdam är en märklig stad på många sätt. Jag hade bilden av en lite bedagad hamnstad med många sociala problem. Samtidigt visste jag att staden har en hel del intressant arkitektur. Jag möttes redan utanför centralstationen av en stad som mer såg ut som en vital del av Manhattan, snarare än en bedagad hamnstad. Hade möjlighet att vandra runt en hel del i staden och konstaterade att det byggs överallt och det som byggs sticker verkligen ut. Här vågar man verkligen ta ut svängarna och skapa en stad som lever med sina hamnar, kajer och floder, samtidigt som man kompletterar avvecklad hamnverksamhet med spännande bostadsområden och kontorskomplex. Några av världens främsta arkitektkontor finns i staden och det hjälper naturligtvis till, men det krävs också att man har en stad som vågar utmana och vågar satsa.

Jag kan känna skillnaden mot Stockholm. Vår huvudstad har mycket att försvara och bevara med sina välbevarade bostadsområden, sina vackra omgivningar med vattenkontakt och skärgård in på knuten. Samtidigt får staden inte bli ett museum. Diskussionerna kring Stockholms stadsbibliotek och Slussens omdaning ger en bild av en stad som inte tillåts peta i något av det förflutna. Slussens vara eller icke vara är närmast pinsam. Den ursprungliga trafikkarusellen som på många sätt var Slussens ursprungliga signum, har sedan länge förstörts av trafikplanerare och omläggningen till högertrafik. Kvar idag finns ett hopplöst, trist och nedslitet betongelände som borde rivits för trettio år sedan. Det borde gå att skapa nya och spännande platser som bryter mot det traditionella på ett lite mer uppkäftigt sätt. Slussen är definitivt ett sådant område som skulle tåla att sticka ut och bli Stockholms moderna city på gränsen mellan Södermalms stenstad och Gamla Stans medeltidsbebyggelse.

Ett annat område som har diskuterats livligt under senare år är Norra Stationsområdet mellan Stockholm och Solna, eller Hagastaden som man valt att kalla den. Tänk att verkligen få ta ut svängarna på ett sådant här trist område, där allt bara kan bli bättre än idag. Det första som händer när området ska planeras är en debatt om två, i mina ögon, fula torn som någon form av port in till Vasastaden. Resten av området ser högst ordinärt ut om man ser till hur man bygger idag. En stadsdel som ligger mellan Sveriges medicinska spjutspets Karolinska och Karolinska institutet, Vasastan och har en bortre del i Wennergren centret, borde anta den utmaningen genom att verkligen bli framtidsstaden. Risken finns att den blir lika tråkig som Liljeholmskajen eller de nyare delarna av Hammarby sjöstad. Tänk om man kunde få se ett område med lite utmanande konstruktioner och materialval som verkligen sticker ut. Annars får vi försöka driva på den utmaningen i Botkyrka istället, problemet är bara att inget kapital vågar satsa på områden söder om Telefonplan idag.
Boby Ulf