Var är staten?

Det är många intresserade och en hel del lycksökare inne i vår bransch just nu. Jag tänker på alla som erbjuder sig att rusta våra miljonprogramsområden. Stora byggjättar satsar på att ta fram koncept eller särskilda system för att bygga om miljonprogrammen. Finansmarknaden börjar röra på sig för att få vara med och låna ut pengar till ombyggnadsprojekten. Fastighetsbolag med trygga pengar i ryggen börjar intressera sig för både renoverade och orenoverade projekt, en del mindre seriösa företag försöker slå sig in på marknaden för att få vara med och dela på kakan. De enda som saknas är staten, som lyser med sin frånvaro. Trots att allt fler påtalar svårigheterna med att klara kalkylerna i miljonprogramområdena så fortsätter regeringen att hävda att bostadssektorn får klara sig själva.

När jag träffade bostadsministern i Alby i början av året, så kändes det som vi hade ett konstruktivt samtal om svårigheterna att klara upprustningen av våra områden. Jag lyfte bl a fram behovet av att kunna fondera pengar för upprustning i skattefria fonder. Idag är det ingen idé att fondera medel på det sättet eftersom vi får betala skatt på hela beloppet. Vi diskuterade en del andra åtgärder. Besöket hos oss i Alby gav ett ganska stort medialt intresse, många journalister hade förväntningar på att ministern skulle leverera någon sen julklapp till bostadsmarknaden just den dagen. Så blev det inte och sedan dess har det varit ganska tyst kring de bostadspolitiska frågorna, både från ministerns sida och i media. Ointresset för de bostadspolitiska frågorna från regering och riksdag kan i och för sig innebära att vi hittar andra kreativa lösningar på våra utmaningar. I bästa fall kan det leda till att vi kommer att klara förnyelsen och upprustningen av våra miljonprogram. I värsta fall kan det leda till än mer ojämna förutsättningar, där vissa bostadsföretag har ekonomiska muskler och en betalningsvilja hos hyresgästerna som medger upprustning och renovering, medan andra företag tvingas att förvalta alltmer nedslitna och förslummade områden för de fattigaste medborgarna. Med ett sådant facit i hand kan man ju undra om det inte vore bättre diskutera ”social housing” redan från början och inte driva allmännyttig-spåret från treparten. Den som lever få se…

Boby Ulf